När Hugin flög i luften!
av Lasse Holmberg
     

    Det var vindstilla ute på Råholmen. Ganska ovanligt för att vara i skärgården. Att det är vindstilla, menar jag! Någon havsbris brukar alltid uppstå vid sådär niotiden på morgonen för att mojna runt åttatiden på kvällen. Men nu var det kav lugnt. Inte en krusning. Det var bara kvicksilvret som bubblade i termometern med sina trettiotvå grader.
    Rutger och Nisse skulle komma ner till Larssons stuga för att tala om Rutgers eka som låg på dryga två meters djup. Den läcker som en tesil och kallas allmänt för sållet. Vi har många gånger påtalat detta fenomen för Rutger som gott och väl har råd att köpa sig en ny, eller i vilket fall täta den gamla. För det är oftast vi som får dra upp henne när hon ligger i vägen vid stora bryggan.
    - Sätt er i utemöblerna så länge, sa Larsson när de båda sommargrannarna var på ingång till Larsson.
    - Kommer vi för tidigt, sa Rutger när han såg att ingen pilsner var framplockad och satte sig i en av Larssons klassiska utemöbler.
    - Nej då, sa Larsson. Både månad och datum stämmer, jag ska bara hämta några pilsner.
    Nisse lyfte på rumpan och vände sig om och tittade på soffan.
    - Är de här en "Gripsholm"? frågade han eller kanske en "Utömöbel" som du sa när vi kom.
    Nere vid stora bryggan backade just MS Västan ut och signalerade tre gånger. Ett antal trutar lyfte skriande över hällarna för att slå följe.
    - Finns det gula kort för dåliga vitsar, undrade Rutger?
    - Nej bara för otäta ekor, sköt Nisse in blixtsnabbt.
    - Nisse borde ha ett rött, sa Larsson.
    - Ekan tätar ju där den ligger, är Rutgers patentsvar.
    - Visst, säger Nisse som håller med. De är bara de att man behöver grodmansutrustning för att kunna ro den där den nu ligger, lägger han till.
    - Tar vi den försiktigt, fortsätter Nisse kanske vi får med en abborrluring på säkert fyra hekto som brukar stå under aktertoften. De har jag sett från stora bryggan. Du brukar ju ha sållet för att fiska med!
Larsson fäktade undan en geting medan han sa, putäll gubbar och lyfte pilsnern.
    - Putäll, sa Nisse och Rutger tvåstämmigt som lät riktigt vackert.
Nu hade gubbarna två getingar surrande runt bordet där de satt.
    - Sickna envetna rackare, sa Larsson och gick för att hämta en sprayflaska med Radar, insektsgift.
Psssssst, lät de när Larsson tryckte ner knappen. Pssssssssst! Men getingarna gjorde bara en lite större lov kring bordet. En mygga som befann sig olyckligt nära giftmolnet, gick i störtspiral rakt ner i bordet.
    - Jag har det, sa Nisse. Flugsmällan så klart, eller ett badmintonracket så är du säker på att träffa!
    Larsson utgick för att strax vara tillbaka med ett tennisracket av samma slag som Björn Borg använde sig av när det begav sig. Med racketen modell äldre i trä, startade så Larsson sin match mot getingarna. När första getingen anföll, slog Larsson in en dödande smash och getingen föll mot marken på tre ställen.
    - "Fifteen love", ropade Rutger!
    - Ska du bli en ny Björn Borg, ropade Nisse när han såg sommargrannens färdighet.
    - Där kommer en till, sa Rutger och pekade.
    Larsson ställde sig beredd som för att ta emot en jätte serve från Pete Sampras. Swisssssh! En tvåhandsfattad backhand från Larsson och getingen seglade ut bland syrenbuskarna i två delar.
    - "Thirty love", sa Rutger som nu med Nisse hade avancerat fram till förstukvisten.
    - Vilket baslinjespel, Larsson. De här måste vi prova när vi gör Jansons frestelse nästa gång.
    Upp med en potatis i luften och pang på med racketen.
    - Du måste ha något getingbo någonstans i närheten sa Nisse, öns analytiker.
    - Getingbo, sa Larsson lite frågande.
    - Just de, getingbo. Du kommer att få stå så här hela sommaren för att ta emot Sampras servar. Vi måste försöka se varifrån de kommer eller vart de tar vägen.
    - En ny serve kom farande och Larsson missade servmottagningen vilket irriterade getingen så den stack Larsson vid armbågen.
    - Medan Larsson åkallade alla onda andar, skrek Rutger:
    - "Thirty fifteen", för att försöka överrösta Larssons ylande.
    När Larsson hade hämtat sig och kylt ner de ondaste, var han på krigshumör.
    - Nu jävlar i min låda, sa han och höll ett stadigt grepp om racketen i backhandläge och sprayburken i högerhanden.
    - Larsson, sa Nisse entusiastiskt. Jag har det. In efter dammsugaren, dom smiter in här vid förstukvisten.
    Snabbt tillbaka med en Hugin, dammsugare med rör och allt i högsta hugg.
    - Berta blev glad att jag skulle hjälpa till att städa. Det behövs verkligen dammsugas sa hon.
    - Här, pekade Nisse och tryckte på knappen så Hugin började mullra.
    En geting kom krypande ur hålet men var för långsam för Larssons snabba rörelse med Hugin. Slurp, sa det. En till lyckligt ovetandes om slurpet, men kanske som hastigast kände draget, gick samma öde till mötes.
    - Vilket drag, ropade Nisse. Ta den där som är på väg in för landning!
Med ett slurp var även dennes saga all.
    - Att man inte kommit på detta tidigare, sa Larsson och tittade på sin ömmande arm som nu också svullnat.
    - Typiskt, sa Nisse lakoniskt. Tennisarm, redan!
Efter en halvtimme var det tomt på getingar.
    - Tänk om dom inte kolat av, sa Larsson. Kommer utkrypande ur dammsugaren inne i städskåpet med mord i blicken. Då blir inte Berta glad.
    - Vi gör så här sa Nisse och hämtade sprayburken, Radar. Nisse sprayade rak in i röret när dammsugaren var igång.
Poff, lät det lite dovt och dammsugarn gjorde ett litet hopp och tystnade. Gubbarna stod förundrade och såg på Hugin som just flugit i luften. En smal gråaktig rökstrimma snirklade sig upp ur innandömet och försvann. En utslagen tulpan, skulle te sig lite futtig i jämförelse.
En gnista från elmotorn i dammsugaren hade antagligen fått drivgasen från sprayburken att explodera.
    - Vad ska jag säga till Berta, undrade Larsson.
    - Hugin flög i luften, men alla getingarna är borta, sa Nisse!