Snus är snus! 
   
    DET TOG sin tid men på nyårsnatten klev vi in med båda fötterna i den europeiska unionen. Inträdet blev helt odramatiskt, ett uttryck som vi känner igen i samband med gripandet av efterlysta våldsmän, och varken ja- eller nej-sidan har ännu haft anledning att utbrista "nå, vad var det jag sa".
    Ärligt talat så trodde jag aldrig att det skulle bli något av med EU, det som under en mansålder uppträtt under en rad olika signaturer som EEG, EEC, EG och fram till EU. Det blev en sån där evig följeslagare som man vande sig att leva med och som man slutade ta på allvar, ungefär som Östersund-Åre och de ständiga ansökningarna om att få arrangera OS.
    Nu när man ser tillbaka på fenomenet så förefaller det overkligt på något sätt, och en smula genant också för den delen, att snuset kom att bli en så viktig del av EU-debatten och det är väl möjligen också därför som många av oss inte förmådde se EU-frågan som något seriöst. Det fanns emellertid djupingar som framhöll att man genom att föra ner problemet på snusets nivå gjorde det ogenomträngliga, snåriga EU-komplexet någorlunda begripligt för folk, dvs. alla utom Dinkelspiel, Hellström, Gradin och några till, som visste lite mer.
    När EU lägger sig i en så liten udda och intern detalj som snuset, hur skall det då bli med allt det andra, stora, resonerade naturligtvis många, så snuset kom liksom att stå som en symbol för vår hotade suveränitet. 
Det är möjligt att det låg något i resonemanget men jag och många med mig som tyckte att snuset var en ganska läskig symbol hade gärna sett att snusburkarna åkt all världens väg.
    Det är, tror jag, bara svenskar som odlar den här obegripliga lasten. I varje fall har det aldrig hänt att jag hört någon som uppträtt med en överläpp som starkt påminner om en spoiler, hemmavid eller utomlands, tala något annat än svenska.
    Rökning är illa nog men den lasten kan faktiskt förenas med en viss stil och elegans. Läppsnusarna hamnar ju ohjälpligt i bondkomikerfacket, och för att på nära håll kunna samtala med folk som har den där andedräkten som snuset skänker så måste man se till att man har vinden i ryggen. Full läns alltså!
    Rätt skall emellertid vara rätt och varför rökning skulle vara mer förenlig med ett medlemskap i EU än snuset låter sig inte förklaras så lätt. 
    Passiv snusning är ju inte lika alarmerande som de utsläpp som nikotinisterna står för men i Bryssel ser man annorlunda på saken.
    Som f d rökare blir jag, har jag märkt, alltmer intolerant mot mina rökande kolleger och jag kan inte låta bli att tänka när jag ser dem sitta där med sitt enfaldiga bolmande att en gång såg jag så där korkad ut också.
    Men det är klart att det där säger jag inte högt för då bryter de fullständigt ihop och, som sagt, rökarna ser ju inte lika nollställda och efterblivna ut som snusarna gör när de utövar sin njutning. Och det är möjligt att det var detta som kom EU att reagera mot snuset.
    Snusbussarna, det begagnade snuset, tycks dock förintas snabbare än fimpar, vilket framgick av ett anslag inne på herrmuggen där besökare till städpersonalens förtret kastat fimpar i urinoaren. Där stod: "Ni som besväras av fimpar i urinen, sök läkare."
Detta om det historiska steget in i Europaunionen 1994-95.