ÖGONBLICK ÅT FRAMTIDEN! 

    NÄR JAG för några veckor sedan, halvt om halvt efterlyste en rysk tolk som jag återsett på en gammal bild, tillsammans med Sovjets dåvarande härskare Nikita Chrusjtjev under dennes Sverigebesök 1964, så utlöste det en svärm av brev och telefonsamtal. Det var många 
som kände honom, bl. a Gunnar Fredriksson i Aftonbladet, och man får en ganska positiv bild av tolken, även om han som det antyds på sina håll i likhet med de flesta på Sovjets ambassad, extraknäckte för KGB.
    Chadrin var namnet och han fanns givetvis ombord när statsminister Erlander och Chrusjtjev företog den berömda roddturen i Harpsunds-ekan.
    Den bilden har vi ju sett, inte bara en gång, men vi kunde kanske ha fått en annan och mer spektakulär kameravinkel på den sovjetiske makthavaren, om den säkerhetsvakt som ringde mig i ärendet, haft film kvar i kameran.
    Han tillhörde vaktstyrkan på Harpsund vid tillfället och plötsligt i gryningen får han se ministerpresident Chrusjtjev, alldeles ensam komma ut på tunet och plira mot morgonljuset. Han stolpar iväg ner mot bryggan, skjuter ut ekan och ror över till andra sidan där han går iland, ställer sig mot ett träd och, som man säjer, lättar på trycket. Därefter ror han tillbaka och går upp i gästlängan och lägger sig.
    Det är ju verkligen beklagligt att vakten inte hade möjligheter att rädda den här scenen åt eftervärlden, för alldeles bortsett från vilka "stimpengar" bilden skulle ha inbringat, så är det just sådana icke arrangerade dokument som behövs för att få ner höjdarna på jorden. Tänk vilken grej det kunde ha blivit i Pravda på den tiden.
    EN TUR i Harpsundsekan kom ju som de flesta minns, att på ett spöklikt sätt betyda slutet för en rad storpolitiska ledare som gästade Harpsund och Sverige under de här åren på 60-talet och två turer var givetvis detsamma som politiskt självmord.
    Den engelske premiärministern Macmillan pallade bara för en tur, liksom USA:s vicepresident Hubert Humphrey. Danmarks Jens Otto Krag hann knappt i land innan karriären var över.
Till och med för en liten kompakt tuffing som Ludwig Erhard, mannen som kom att personifiera det tyska undret, blev Harpsundsekan för svår.
    Nikita Chrusjtjev miste dock bara jobbet efter Harpsundsäventyret, i enlighet med den lite mjukare linje som Sovjet slagit in på, tilläts han faktiskt att leva ett stilla pensionärsliv i sin datja utanför Moskva, och tolken som direktöversatt så mycket politiskt brännbart stoff, tycks också ha mjuklandat.
    En brevskrivare vet i alla fall så mycket, att Chadrin var guide för en grupp Sovjetjournalister i samband med The International Journalist Associations skidresa till spanska Pyrenéerna i skarven 70-80-talet.
    ÅR 1964 VAR förresten ett riktigt ryssår, för redan i mars hade vi sovjetryskt storfrämmande i form av den första människan i rymden, Jurij Gagarin, och hans kosmonautkollega Bykovskij. 
    De var med och spred glans över SM-finalen i bandy mellan Broberg och Skutskär på Stockholms stadion och jag minns alltför väl, att de inte hade de obligatoriska bandyportföljerna med sig. Vi översåg dock med detta stilbrott och jag kan också berätta att finalmatchen, som var den näst sista på stadion innan man flyttade till Söders höjder, slutade 1—1 och att Broberg vann omspelsmatchen i Uppsala.
    Men det var faktiskt inte detta jag skulle tala om, utan det var om Gagarin själv som var ute på en goodwillresa med sin kosmonautkollega. Innan kosmonauterna kom till Stockholm hade man besökt Helsingfors och på väg in från flygplatsen, där inträffade en liten malör som inte låg långt efter Chrusjtjevs morgonrodd på Harpsundssjön.
    Det fanns en oskarp bild från tillfället men att kalla den ögonblicket åt framtiden är nog att ta i. 
    I varje fall gick det inte att se att den första människan i världsrymden, Jurij Gagarin, som färdats runt jorden på 108 minuter och som nu stigit ur bilen någonstans ute på finska bystan, var åksjuk.
Så var det emellertid enligt de uppgifter som förelåg och det är bara att instämma med vad Pekka Langer en gång sade: "Man är ju inte mer än människa, fast många anser det, och med all rätt kanske."