Japaner, Japaner... 
 
   Det är inte så enkelt att klara ut var gränsen går mellan seriös folklivsforskning och rena fördomar och schabloner.  
   Enligt de senaste rönen har man i alla fall kommit fram till att svenskarna är Nordens japaner vilket måste komma som en överraskning för många, framför allt kanske för alla som trott sig vara Nordens fransmän. Det är väl inte alldeles omöjligt att forskningen haft stöd av självaste finansministern, för Allan Larsson basunerar i samma veva ut att "Sverige och japan är bäst i världen".  
   Vår finansminister som symboliskt nog är i färd med att göra en tavla på Gotland ser enligt "Expressen" ljust på framtiden, vilket skulle kunna tyda på att Allan Larsson inte är medveten om att det är val i höst eller också är han det. Här behövs forskning och åter forskning.  
   Den här kopplingen med Japan som forskningen gjort kan bero på svenskens nedärvda instinkt att ge i yen när han drabbats av en oförrätt säger en göteborgare vi känner. Det kan så vara men framför allt har forsk- ningsresultatet kastat nytt ljus över Sven Jerrings klassiska "japaner, japaner, överallt japaner" i radio från Berlin 1936.  
   Den olympiska fotbollsmatchen mellan Japan och Nordens japaner slutade som bekant 3-2 till Japan. Släkten är värst och jag har för mig att farbror Sven i sin förtvivlan säger "Di äro schmå men sannerligen di äro många".  
   Beträffande likheterna så är japanska samhällsforskare inne på samma linje även om det inte gått därhän att japanerna kallas för "Fjärran österns svenskar". Mina erfarenheter av Japan och japanerna är kanske inte så imponerande stora men ett par olympiska spel och ett par kortare besök har det i alla fall blivit under åren. Även om jag inte alls vantrivts så vore det ljug att påstå att jag känt mig som hemma och jag kan heller inte påstå att jag studsat inför japanernas svenska framtoning.  
   Vad man främst lägger märke till tycker jag är att japanerna är fler, mindre och artigare än vi. "I bugande böljor går japaner och vete" sjöng vi dock på OS-förläggningen i Tokyo 1964 vilket ju är märkligt japansk/ svenska tongångar med tanke på att vi inte hade tillgång till dagens forskningsresultat.  
   Min generation fick i alla fall en grundkurs i svenskt folklynne, landskapsvis, som måste till om man vill göra anspråk på att veta vad svensken är för en persedel, de sturske dalkarlarna, de dryga skåningarna och de snåla smålänningarna etc.  
   En del av den skatten finns bevarad i boken "pekoral och bombasmer" där man bl. a får veta att t ex "upplänningen är en god soldat, har lätt att lära sig krigslydnad och har då faran kommer ett lugnt och segt mod även om han ej som värmlänningen finner en njutning i att hoppa från stock till stock och skratta döden i ansiktet".
   Sayonara!