Folkets röst! 
 
    DET BLIR förfärligt tjatigt det här med EU men det är viktigt att vi som inte levererar jordbruks- produkter, snusar eller styr något stort företag får komma till tals också. Meningen med folkomröstningar är numera, har jag förstått, att man skall rösta "ja". Det framgick väl ganska tydigt när lilla Danmark nobbade Maastrichtavtalet. Vad de danska makthavarna sade vet jag inte eftersom jag inte begriper danska men det var väl något i stil med "OK, då tar vi om alltsammans igen men inga dumheter den här gången".
    HÄR HEMMA chansar vi inte på två folkomröstningar utan tar när folket sagt sitt "nej" en liten andhämtningspaus och driver sedan igenom förslaget utan att fråga. Så gjorde vi i alla fall när vi fick 
högertrafik i landet. 
    År 1955 fick alla, vilket är meningen med folkomröstningar, vara med vilket alltså innebar att även de som aldrig kört bil eller haft körkort sade sin mening, och det slutade med att 83 procent ville att det skulle bli vid det gamla. Då skall man också komma ihåg att Sverige hade ett så pass otympligt system som vänsterratt och vänstertrafik vilket ställde oerhörda krav på förarnas rörlighet i sidled vid omkörning, särskilt sedan säkerhetsbälte blivit standard. 
    Många bilförare hade visserligen specialstuderat de thailändska tempeldanserskornas förmåga att låta huvudet vandra i sidled ut på axlarna men man räknade ändå med att bilisterna skulle hälsa förslaget om högertrafik som en befriare. Vänsterfalangen hade emellertid kört en våldsam skräckpropaganda och låtit folk förstå vilka fasor som skulle komma att utspelas i händelse av högertrafik, och det hjälpte inte att "Vårblandaren" tog på sig medlarrollen och föreslog att all trafik skulle gå mitt i körbanan under en övergångsperiod,  majoriteten av svenska folket röstade nej!
    DET SKULLE ta sin tid att repa sig efter den motgången men tolv år senare, en tidig septembermorgon 1967, genomfördes något som påminde om en statskupp högertrafikomläggningen. Sverige spegelvändes i en alldeles odramatisk aktion, men att avsikten var att det skulle ha blivit ett "ja" 1955 var inte att ta fel på.
    Kärnkraftomröstningen 1980 är inte riktigt jämförbar för här hade man garderat sig med ett svenskt lagomalternativ, en sorts reserva-tionslöst måhända eller ett kryss på kupongen om man så vill. Centern drev väl ett mjukt nej, vill jag minnas och skulle väl ha haft samma syn på Öresundsbron om det gått till folkomröstning, ja till att starta brobygget och en långsam avveckling i början av 2000-talet.
    Sveriges allra första folkomröstning ägde rum 1922 och gällde frågan huruvida allmänt rusdrycks- förbud borde införas i landet. Frågan blev med övervägande "nej" besvarad och i det här fallet var det nog aldrig meningen att det skulle bli ett "ja", utom i Jönköping med omnejd där förbudsivrarna var i klar majoritet.
    Det var ju då konstnären Albert Engström gjorde sin uppmärksammade affisch "Kräftor kräva dessa drycker" för nej-sidan med den fantastiska motiveringen att "Du måste avstå från kräftor om du inte röstar nej".
    Vad den kampanjen framför allt visar är att arkitekterna bakom omröstningen 1922 kände sina pappenheimare. De visste att svenska folket är klart nej-benäget och man riktade skickligt in hela frågeställningen så att det väntade "nejet" blev det "ja" man ville ha.
    Det kan naturligtvis bli seger för ja-sidan ändå den 13 november men man hade kunnat känna sig betydligt säkrare om ett "nej" betytt medlemskap i EU.