Vitsar, det är fult det...
 
nr 4  1962                             
■■■ Det var en brandkårselev som fick kicken ur brandsoldatsskolan därför att han inte fattade eld.
■  De flesta andra människor blir talföra när de får sprit i sej, men jag känner en som tiger som ett ostron så fort han fått en pärla.
■  Flickan hade djävulen i kroppen så till den milda grad att det t.o.m. lyste genom djävulstyget.
   Vad är nu detta? Svar: Det är vitsar. Och det är fult det! Vitsen har alltid setts med förakt. Man har kallat vitsen för en volt på humorns bakgård. Nu är vitsen inte längre bara suspekt. Den är dömd att dö! Orsak: Vitsen slår inte i TV. Och det som inte går att använda i TV har ingen framtid. 
■  TV producenten Karl Haskel, han som gör »Vem är vem?» och »Monopolets blandning», säjer:
    — Ingenting är så hemskt som en vits i en tyst och tom TV-studio.
    TV-underhållaren Åke Falck säjer: 
    — Vitsen går inte fram i TV, därför att tittaren sitter mer eller mindre ensam framför apparaten och saknar det stöd i form av publikens skratt som kan legalisera vitsen i t.ex. en folkpark.
    Säjer Carl-Gustaf  en vits på Nöjeskatten, så skrattar publiken och då smittas Svensson att skratta med.
    Säjer Carl-Gustaf  en vits i TV, så sitter Svensson där ensam i mörkret, utan någon skrattande omgivning och tycker då att vitsen var ovanligt dumplatt.
    Vitsen är alltså predestinerad att gå en snar död till mötes.
■  Vad gör vi i detta läge? Jo, vi öppnar VITSHISTORISKA MUSEET.
    Just det, i vitsens elfte levnadstimme är det mej en kär plikt att i denna spalt bereda vitsen ett sista vilorum. Skicka in ditt bidrag och vinn Veckans Vits.
    Vissa krav måste vi dock ställa på vitsarna. Det är ett välplanerat museum, detta, och de insända vitsarna måste passa in i någon av följande avdelningar i muséet:
■  Fornminnessalen: Här ger vi plats för de allra mossigaste vitsar som t.ex. »Blixtar den ene så Oskar II» eller »Vi ska inte ha Erlander längre, han är lång nog som han är» eller »Nu är det hjul igen sa han som blev överkörd av tåget». 
■  Namnvitsgalleriet: Här stoppar vi alla vitsar som bygger på egennamn. Exempel:
    — Mitt namn är Broms, jag stoppar inte längre.
    — Mitt namn är Broms jag sticker nu.
    — Mitt namn är Björk, jag talar som en bok.
    Eller stadsnamnsvitsarna. Ex:
    — Han hette Hansson men han var ifrån Hjo, så han fick alltid heta Hjohansson.
    — Umeå är den enda staden som stavar U med Å.
    — I love Hjo.
    Osv. . .
■  Hernströmska galleriet: Uppkallat efter landets notoriske vitsare, portier Åke Hernström på Park Avenue i Göteborg. Hit inmotas alla göteborgsvitsar inklusive de vitsar som Hernström producerat. Ex: Hernströms tal till jubilerande Karl-Gerhard: »Av gjord är du kommen, tillgjord ska du alltid vara».
■  Ordvrängarsektionen: Alla vitsar av kåsören Cello, alias Olle Carle. Ex: »Det är bättre att mjölkbudet trycker på knappen än att folk trycker på trappen».
■  Blandarstugan: Specialavdelning för vitsar av den typ som förekommer i Gås- och Vårblandaren. Ex: En bra sås reder sej själv. . .Är ni från Vättern karl?. . . På vårt regemente har vi alltid livat, sa majoren. . . Nunnan tyckte det var toppen med en munk till kvällskaffet.
■  Revypanoptikon: Avdelning för gamla revylustigheter från den tiden man stavade vits med witz. Ex: Jag stod vid fönstret för att ta en sked medicin, men det gick inte för det kom en häst i sken. . . Visst vet jag att gäddan som slet sej vägde 7 kilo. Det kom en våg just då. . . Hallå är det Storm på Västerlånggatan?
   — Ja
   — Håll i hatten då för fan! Etc.
■  Ordspråksavdelningen:  Härbärge för gamla vitsar som bygger på ordspråk. Ex: Gårdsmusikanten kunde inte smälta den snö som föll i fiol. . . Man ska smäda medan hjärnan är varm. . .  
    Vitshistoriska museets amanuenser gnuggar redan händerna av förtjusning över allt ni kommer att bidraga med.