VAD VET UNGDOMEN OM FREDEN I BRÖMSEBRO? 
                                                                             
nr 47  1970                               
■■■ När fransmännen säjer något, så säjer dom det ganska storartat. President Georges Pompidou stirrade på oss med tårfyllda ögon i TV-rutan och sa med ödesmättad stämma:
    — General Charles de Gaulle är död. Frankrike är änka! Det är sentimentalt, det är poetiskt, det är målande, men först och främst är det storslaget!
■   Pompidou upprepade meddelandet till förbannelse i min burk, för det spelar ju ingen roll vilken kanal man väljer, TV-Nytt hinner ju alltid i fatt en med sina nyhetssnuttar. Till sist tyckte man sig riktigt kunna se hur gubben spände ögonen i de personer som ska författa morgondagens historieböcker och liksom ville säja: “Hör på nu pojkar, här kommer ett bevingat ord för världshistorien. . . generalen är död, La France est veuve.”
    Dan därpå stod det mycket riktigt i Svenska Dagbladet: Han får en plats i världshistorien!
    Det ledsamma är bara att det inte längre finns nån som läser historia.
    Unga människor går i brist på historieundervisning ut i livet och tror att Freden i Brömsebro är en krog någonstans på bystan.
    Jag vet ungdomar, vars kännedom om vår ärorika blågula historia, inskränker sej till ytliga bekantskaper med en eller annan kungs bedrifter, som t ex att Gustaf den tolfte Adolf var en krigarkung som idkade vänsterprassel med en brud som hette Aurora Königsmosel.
    Dagens ungdom har med andra ord inte en aning om historia, Och vad värre är, dom har, heller ingen kännedom om vår svenska litteraturhistoria.
■   Dom har inte ens hört om biskop Thomas som skrev en enkel sång om frihet och var 1400-talets Lasse Berghagen:
    “Frihet är det bästa ting 
          ring dingaring
     som sökas kan all världen kring 
         ringa dingading dong”
    Det lär ha svängt någonting alldeles sagolikt om biskopen i refrängen, särskilt dom nätter när Engelbrekt var med och kompade på bronslur. Engelbrekt blev skjuten mitt i ett solo av Måns Bengtsson Natt och Dag, vilket visar att Svensktoppen hade sina vedersakare redan på den tiden.
    Ungdomen vet inte heller ett barr om Viktor Rydberg, den kända signaturen “Dexippos” som var vår förste rymdreporter och redan under senare hälften av 1800-talet förutsade den första ryska satelliten:
    “Gläns över sjö och strand 
        stjärna ur fjärran, 
    du som i österland 
        tändes av Gromyko”
    Dom vet heller ingenting om Calle Snoilsky, denne den förste trafiksäkerhetsaposteln, en C G Hammarlund för sin tid med sin eviga plädering för dubbade, däck:
    “Det var i Värnamo på
          marknaden
    som Per och Kersti bytte ring. . .”
■   Dom vet ingenting om Gustaf Fröding heller, vår förste förortsreporter, en 1800-talets Adrup som skaldade:
    “Och han sade: Min själ du
                           behagar
     såsom vårdagg i morgonens
                           ljus
     kom till Salem och lev dina
                           dagar.
    kom till Salem, och lev i  mitt 
                            hus”
    Albert Aronsson skulle inte ha formulerat det vackrare,
■   Dom vet alltså platt intet om dessa stora författare och ännu plattare intet om svenska kungar. Däremot är ungdomen uppseendeväckande väl orienterad om politiken på 1900-talet och kan en massa om Hjalmar I (Branting) och Hjalmar II (Mehr) liksom allt om Olof Palme och hans berömda Feldtmarskalkar.
    Kanske är detta en styrka hos dagens ungdom. Kanske är kunskaper i gammal mossig historia endast en belastning, kanske är det en stor sak att leva bara i nuet, och ingenting annat än nuet?
    Vi medelålders töntar som går omkring och släpar på alla våra årtal från stormaktstiden och alla våra citat ur Atterbom och Stagnelius, vi känner oss onekligen rätt imponerade när ungdomen visar vad dom kan om vår nutid. Det gör dom varje år i Dagens Nyheters “nutidsorientering”.
    För några år sedan trodde man ett tag, att detta heta intresse för nutidsorientering var på väg att smitta av sej även på andra årsklasser, Den dagen som DN ropade ut på löpsedeln att tidningen innehöll “ALLT OM NUTIDSORIENTERINGEN” blev DN slutsåld på de flesta av landets ålderdomshem. Det var en överraskande grej, både för redaktionen, distributionsavdelningen och en stor del av allmänheten. Vid en närmare undersökning visade sej emellertid att pensionärernas intresse för nutidsorientering var lika med noll, men på grund av klen syn hade de flesta läst fel och trott att det stod “ALLT OM NUDISTORIENTERINGEN”.
    Nästa vecka fick det bli FIB Aktuellt som vanligt.
    Annars är det november och slask och depression, och man skriker på en domkraft för att komma ur slafen på morgnarna. På kvällen hinner man inte med mer än två vågräta och en lodrät i korsordet förrän man somnar med pennan i hand,
    Häromkvällen löste jag korsord med en blå filtpenna och när jag vaknade på morgonen verkade det som om jag hade legat och rullat mej med blåpennan hela natten. Jag såg ut som kung Frederik av Danmark.