nr 52 1970
■■■ Dom
brukar påstå att TV har förändrat människornas tillvaro, och det
är faktiskt sant. Om vi inte hade fått TV i Sverige, skulle livet
ha gestaltat sej bra annorlunda för en rad personer. Vad skulle
Hemming Sten ha försörjt sej på? Vad skulle tidningarna haft på
löpsedlarna? Och vem hade blivit chef för Skansen?
■ TV har gripit in i många människors liv. Jag kan
inte räkna dem alla, men här är några av dem:
Om inte TV hade funnits, skulle Olle Björklund aldrig ha larvat
sej i parkerna utan fortsatt att fungera som en fullkomligt anonym
hallåman i radions program 1.
■ Lasse
Holmqvist hade varit skollärare hemma i Tygelsjö i Skåne och Jan
Bonnevier hade kanske fortsatt som kristendomsadjunkt vid
Sigtunaskolan.
Vi på SE hade fatt behålla Ulf Thorén som reporter.
■ Om dom inte
hade hittat på det här med TV skulle Åke Söderqvist ha suttit kvar
på radions pressavdelning som tjänsteman — han kanske inte ens
hade haft skägg. Gert Engström hade redigerat bildsidor i
Expressen och Henry Christensson hade sannolikt jobbat vidare som
författare på uppslagsverksredaktionen vid Norstedts förlag.
■ Ingen
skulle ha hört talas om Sven Lindahl, tämligen anonym
polisreporter i morgonpressen.
Ingen skulle ha lagt märke till förskolelärarinnan Anita
Lindman, hur förtjusande hon än är.
Ingen skulle heller ha hört talas om gymnastikdirektören Leif
Forsberg.
Inte hade det heller blivit någon kändis av sångarevangelisten
Per Grevér.
■ Kanske hade
det varit bättre för somliga av TV:s kändisar om dom aldrig hade
blivit kändisar?
“Det
är bra att vara kändis”, brukar dom säja.
“då
får man alltid bord på krogen”. Vem har råd att gå på krogen i dag
med dom löner som TV betalar?
Kanske hade Kåge Sigurth blivit lyckligare om han fortsatt sin
karriär som balettskomakare?
Kanske hade det varit lugnare för Carl Anton om han fortsatt
som tecknare på Dagens Nyheter i stället för att bli upptäckt som
sångare i Hylands Hörna?
Kanske hade det varit bäst för Torbjörn Axelman om han fått
fortsätta sin akademiska karriär i Uppsala i stället för att
hämtas ner till TV-aktuellt för att sköta de religiösa programmen?
Och kanske hade det sett annorlunda ut både för Yngve Holmberg
och moderaterna om Sam Nilsson stannat kvar som partisekreterare?
■ Om inte om,
dvs. TV, hade varit skulle Sigge Ågren i dag ha varit en tyst och
lite bortglömd pensionär
• Rolle Stoltz, hade varit en bortglömd f.d. back i Tre Kronor.
• Åke Falck hade varit regissör vid Göteborgs stadsteater och
hade inte stört någon.
• Alicia Lundberg hade kanske varit nåt stort inom
resebyråbranschen om hon fortsatt där.
• Bo Ebbe Löfberg hade varit känd endast för personalen på SJ
där han är tjänstedoktor.
• Anders Erik Malm hade skrivit uppsatser i Svensk Jakt mellan
de administrativa sysslorna på Svenska Jägarförbundet.
• Gunnar 0ldin hade skrivit filmrecensioner på Vecko-Revyn.
• Örjan Wallqvist hade knegat kvar på Vi.
• Lars-Eric Örtengren hade knegat kvar på Röster i Radio-TV.
• Roland Hjelte hade kanske avancerat inom Nordiska museet där
han var amanuens och hjälpte chefen Mats Rehnberg med att tota
ihop frågor till
“Kvitt
eller dubbelt”.
■ Ack jo,
visst skulle detta land ha sett annorlunda ut om vi inte haft TV.
Produktionen hade kanske stigit och landet hade kanske varit
rikare om inte massorna suttit och glott i apparaterna om
kvällarna utan gjort något produktivt i stället.
Å andra sidan skulle denna produktionsökning knappt ha märkts,
eftersom vi då inte skulle ha producerat allt jox som följer med
TV-tittandet utan fått ett ekonomiskt bortfall där.
■ Findus
skulle aldrig ha kunnat sälja sin TV-soppa i burk.
• Konditorierna skulle aldrig ha tjänat några stålar på
TV-tårtor.
• De där fabrikanterna som tillverkade TV-grogglas, sådana där
med självlysande kant på, skulle ha stått utan sin bärgning.
• Tillverkare av TV-fåtöljer, TV-soffor, TV-bord, TV-hyllor och
TV-skåp skulle ha stått där med lång näsa.
Och, som sagt, vad fan skulle Hemming Sten ha skrivit om?
