nr 22 1973
■■■
Vi kommer att gå till historien som generationen som glömde sina
hymner.
• Minns ni hur det
var på valborgsmässoafton? Det brann eldar i varenda kommun och
runt omkring stod folk och sjöng raj raj raj raj raj raj ra i
stället för “Vintern rasat ut bland våra fjällar”.
• Första versraden minns man än, men sen tvekas det i
allmänhet. . . det skulle va nåt som vissnade ner och dog, men vad
var det som vissnade? Jovisst ja, det var “drivans blommor smälta
ned och dö”. Tredje raden brukar det bli raj raj i början, men de
avslutande orden “vårens ljusa kvällar” brukar sitta kvar hos de
flesta. Det där med att “solen kysser liv i skog och sjö” har
fallit i glömska, men ett överraskande stort antal människor minns
ännu de därpå följande raderna “Snart är sommarn här. I
purpurvågor, guldbelagda, azurskiftande, ligga ängarna i dagens
lågor, och i lunden dansar källorne”. Folk som rajrajat sej igenom
visans första del brukar lägga på en fenomenal spurt när texten
äntligen kryper fram ur minnets dunkla vrår. Och det där e:et i
källorne brukar låta som ett unisont gallskrik i
valborgsmässonatten.
Det är lika illa med “Vårvindar friska” visade det sej vid den
undersökning som Mummel i samarbete med Svenska
Brassångarförbundet genomförde de senaste vårhelgerna. Detta är
Svenssons version av nämnda visa:
Vårvindar friska leka och viska
raj raj ra] rajrajrajraj ra ra
Strömmarna ila rajraj raj rajraj
förrän i vågen rajrajraj far
Klaga mitt rajraj klaga och
hör vallhornets raj
raj rajrajraj dör.
Strömkarlen spelar, rajraj raj
raj raj
vakan kring berg och dal.
Ungdomen då, den är väl inte lika glömsk? Nej,
kanske inte, men offer som den är för den fenomenala grundskolan,
har den knappt hört låtarna förr. Vid en av vårens brasor
sammanstötte jag sålunda med ett 23-årigt gossebarn som tack vare
en snabb fil kand. vunnit anställning som mopedbud på Kungsholmen.
Denne unge man föreslog en krets av äldre personer kring brasan,
att man skulle riva av den där låten om “fågeln som pinkade i
luften”. Tack vare en osedvanligt utvecklad slutledningsförmåga
lyckades vi klara ut, att han därmed avsåg “Här är gudagott att
vara”, där det ju i en av versraderna faktiskt står att “lärkan
slår i skyn sin drill”.
Svenska Brassångarförbundet och jag är ingalunda ute efter att
beröva folket dess “rajraj”. Utan sitt raj-rajande skulle folket
tystna helt, en hel nation skulle sluta att sjunga och kvar i
vårkvällen skulle endast stå den nordiska tystnaden samt möjligen
klirret av stiletter och knogjärn som mötas i mörkret. Det är
bättre att folket rajrajar än att det inte sjunger alls.
Men något måste göras för att väcka svenska folket till nytt
medvetande om sina gamla hymner.
Är detta möjligen en uppgift för utbildningsdepartementet?
• Jag är inte så säker på det. Jag har sett utbildningsministern
sjunga “Internationalen” i TV och det verkade som om han kunde
ungefär var tredje rad. När regeringspartiet har kongress och det
blir inslag därifrån i Rapport och Aktuellt, så är närbilderna
mera avslöjande än statsråden kanske tror. Kan du “Arbetets
söner”, Olof Palme? Sist rörde du på läpparna hela tiden, men
munrörelserna verkade inte stämma med texten. (Var det möjligen
så, att du som en hyllning till revolutionen sjöng stycket på
franska? Det tycker jag var tjusigt av dej.)
Vidare har jag observerat att statsråden inte sjunger “rajraj” i
Arbetets söner utan “barnbarn”. Eller “bom-bom” som Totte brukade
sjunga när han var försvarsminister. Det är ju en ganska militant
visa, en kampsång och då är kanske “rajraj” lite för vekt. De
grånade pojkarna i gänget, Gunnar, Lidbom och IB Svenne, verkar
komma ihåg texten, medan de unga trampolinsossarna, de där som av
Gösta Söderlund brukar beskyllas för att bara använda partiet som
språngbräda för sin egen karriär, förefaller ha problem med
memoreringen. Arbetets söner låter sålunda på detta sätt, när den
framförs i TV av trion Carlsson — Wickman — Feldt:
Arbetets söner, sluten er alla
till våra bröder i Syd och i
Nord
Barn bambambambam mäktig
de skalla
bam bambam bambam befriel-
sens ord
Bam bambam bambam träl-
dornens bam
upp till en bambambam bamn bam
bambam
Bambam med påskriften “Bed och försaka”
länge oss bambam i mörker och nöd
Människovärdet vi fordra tillbaka
kämpa för rättvisa bambam och bröd.
Samma kille som skrev “Arbetets söner” 1885, Henrik Menander,
översatte 17 år senare “Internationalen” till svenska. Det var ett
styvt jobb — 5 verser. Han kunde ha besparat sej ett par. Här i
landet sjunger man numera bara de tre första verserna på
partimötena. Att man gör så, bara för att fjärde versen fått en
sådan otaktisk början, är väl närmast borgerligt förtal. Det låter
så här:
“Båd stat och lagar oss förtrycka
vi under skatter digna ner!”
Något måste som sagt göras för att folket och dess
ledare åter ska bli en sjungande nation. Kan vi inte börja i höst?
Under valrörelsen? Ska vi inte vara överens om, att ingen
sossepolitiker får bestiga talarstolen för att hålla valmöte innan
han för de församlade först sjungit upp “Arbetets söner” samt
“internationalens” tre första verser? Och vill Gunnar och Olof och
Krister och pojkarna riva av “Här är unga käcka viljor” som
extranummer så inte mej emot. Den sjöng vi alltid i” Unga Örnar”.
Vi ungar kunde texten, men ledarna stakade sej redan då. “Vårt
banér rajraj rajrajraj och den friska rajrajraj som ger raj och
dag. . .”
