nr 44 1970
■■■
Förr i världen, när vi endast hade ljudradio här i landet, tänkte man inte så mycket
på hur folk pratade, när dom pratade i radio. Man var tacksam för att det överhuvud taget pratades. För det mesta var det pip och störningar.
Men nu har vi television. Och nu märker vi ord. Det är rent förfärligt så folk pratar i television!
■ De som pratar
där kan uppdelas i sex huvudgrupper
1. Dom som säjer “hörrudu”
2. Dom som säjer “liksom”
3. Dom som säjer “uppleva”
4. Dom som säjer “vet du”
5. Dom som säjer “va”
6. Dom säjer “alltså”
■ Hörrudu är den största gruppen, för hit hör alla
personer som sitter i TV och analyserar och diskuterar och det är ju sånt
som till 80 proc. bildar TV-programment numera. Ett samtal kring ett
sådant kulturellt spörsmål som bokutgivning kan forma sej till något
i den här stilen:
— Hörrudu, tenderar inte den stora pocketutgivningen att
undan för undan tränga undan den gamla traditionella bokutgivningen?
— Mja, hörrudu, det beror på hörrudu,
hur man ser det, hörrudu. Du menar att pocket skulle vara sämre sorts böcker
än dyra praktband? Mena'ru de, hörrudu, då vill jag protestera
redan från början, hörrudu!
— Hörrudu, de har jag verkligen inte sagt, hörrudu! Och det vet
du mycket väl . . . Hörrudu (betoning på första slavelsen denna
gång) ponera att pocketutgivningen tar hela marknaden för den
traditionella utgivningen, hörrudu . . .
— Hörrudu, det är väl i alla fall att ta till, hörrudu
. . .
En annan stor grupp TV-pratare är:
■ Liksom
-gruppen där man finner de lite yngre debattörerna som kastat sej
in i miljövårdsdebatten med hela sin brinnande entusiasm. När dom
pratar skit brukar det låta på det här viset:
— Hörrudu, det här med att bara snacka och snacka, liksom
. . . känns inte de lite fel liksom . . . liksom lite låghalt?
— Jo de e klart, men de e liksom inte allom förunnat liksom att
få omsätta sina idéer i praktiken liksom, de skulle liksom bli lite dyrt liksom om alla ungdomar la av sina studier liksom för att
liksom ge sej ut till industrierna liksom och angripa frågan praktiskt liksom.
Efter 38 liksom brukar jag kila ut i köket och få mej en
bärsa.
■ Uppleva
-gruppen har också samlat en stor hoper av dagens debattörer som medlemmar. När
de samtalar i TV låter det sålunda:
— Det här att moderata samlingspartiet
splittras av inre strider, upplever ni det som ett svaghetstecken?
— Nej jag upplever det som ett uttryck
för en sund självprövning inom partiet.
— Men väljarna måste väl uppleva
den här striden som något oroande?
— Nej, jag tror dom upplever det som en
naturlig konsekvens av valutgången. . .
Det är ingen måtta på upplevandet i Sverige just
nu. Ingen tycker en sak är snygg. Alla upplever den som snygg. Ingen “tror’’
på en forskares uppgifter, alla upplever den som en garanti för fakticitet,
■ Vet du
-gruppen är i tynande, Den var starkare för tio år sen, men fortfarande dyker ledamöter av ‘‘vet
du” -samfundet upp i diverse
artistporträtt. När med andlös underdånighet spörjer en
plattsångare om vilka konstnärliga kvaliteter det är som fört honom ända upp på
Svensktoppen. säjer sångaren:
— Nja, vet du . . . det är inte lätt
å säja, vet du . . . Du vet man, började tona lite hemma hos
morsan när man var grabb, vet du . . . Å morsan lira piano vet
du, å där stog jag å tona . . . Ja, vet du det lät ju inge vidare
ball va, men man låg i å öva vet du å så fick man chansen
”Vi som vill opp’’ vet du . . . Och sen, vet du hare vatt parkerna
för hela slanten, vet du.
Detta “vet du” uttalas vettu. Eller vättu om man är från
Värmland, vilket förvånansvärt många på Svensktoppen tycks
vara.
■ Va
-gruppen är ung, befolkas mest av ungdomar som protesterar mot samhället, får spö av
polisen och intervjuas i TV 2:
— Vi krever bara vår rett va . .
. Å då va, låste vi grindarna va . . . Då kom snuten, va
. . . Kom å slog batongen i roten på kompisen va . . . Vi
krever ju bara vår rett va . . . Centralvärme å de va . . . Skyssta prylar va
. . . Men de e samhelle va . . . tjyvsamhelle va . . . Å Ann-Charlott här va
. . . Hon fick en batong i nacken va å tuppa va.
— Va sa hon då?
— Va . . . Det var allt hon hann seja innan hon slockna
va.
■ Alltså
-gruppen omfattar också ungdomar, ehuru de något mer politiskt
medvetna. De säjer:
— Alltså . . . om vi tar Cuba, alltså
. . . så kan man ju säja alltså, att dom aldrig nådde opp till tio miljoner
ton socker i år alltså . . . Men alltså, de e ju så alltså, att dom fick ihop
över åtta miljoner ton och . . . alltså alltså alltså .
. . de e mera än någonsin alltså. Rekord alltså!
Den som drömmer om en framtid som TV-pratare bör lära sej denna gyllene mening
utantill innan han knackar på hos personalchefen Ragnå på Sveriges Radio:
— Hörrudu, jag upplever det här med TV som en framtid liksom, Alltså, jag vill .
. . väldans gärna va . . . börja här vet du.
Rabbla ramsan som ett rinnande vatten och ni
får jobb på stubben. En sådan talang kan man inte nobba.
