nr 12  1969                       
■■■ Minns ni visan om Petter och Frida? Han var från Knarrhult, en mil från Söderbärke och hon var född i Gnisseltofta socken uti Närke, och visan den handlar om herrskapets besök på stadshotellet i Askersund. Frida kom in, men inte Petter och detta fyllde hans liv med bitterhet. Det kommer kanske lite sent, Petter, men jag kan tala om för dej, att du inte gick miste om nåt. Stadshotellet i Askersund är ett ganska ruffigt ställe.
■   Man får sina infall ibland när man är ute och bebilar den svenska landsorten, som det här t ex att övernatta i Askersund. Det har man ju inte varit med om på många herrans år och den där visan om Petter och Frida har ju faktiskt gjort stället berömt.
    Vi fick rum nr 12 en trappa opp. Där ser det ut så här:
■   Spegeln på väggen har lossnat och någon har hängt upp den på en spik. Jag la tandborsten på hyllan och då halkade spegeln på sniskan så att jag snabbt beslutade att lägga tandkrämstuben som motvikt på hyllans motsatta ända. Men det gick inte för hyllglaset är av på mitten.
■   Möblemanget består av två sängar och ett skrivbord i blankpolerat lövträ, som var så populärt i början av 40-talet. I den översta lådan i skrivbordet ligger knoppen som lossnat ur nedre lådan samt en bibel med sönderrivna blad. På pärmen står det:
    ”Askersunds stadshotell, rum numro 8” (Kan just undra vems bibel dom har på rum nr 8?) På skrivbordsunderlägget ligger en solkig lapp som meddelar att restaurangen är öppen från kl. 12.00 AM till 23.00 PM medan grillbaren stänger redan kl. 19.00 PM.
■   I taket hänger en färgad glaslampa, tidigt 30-tal. Den har plats för fyra prismor, tre hänger kvar. Det finns ingen toalett och efter som lysknappen på herrtoaletten ute i korridoren inte fungerar stinker tvättstället på 12:an av hundra handelsresandes morgondrillar.
■   Där kakelugnen har stått, finns det en skrubb att hänga kläderna i. Den är utrustad med galgar. 3,5 stycken, på vilka det står Hotell Eggers, Rydholms i Gamla stan, Hotell Gösta Berling Karlstad, och Kemisk Tvättindustri Askersund.
■   På väggen hänger en pastellvisande en närkingsk ladugård i snösmältningen. Signaturen IE målade den 1922. Det finns ingen anteckning om när han blev skjuten.
■   Fönstret går inte att stänga riktigt, så tofsen i den nötta rullgardinen pendlar muntert i draget. Men på sätt och vis är det bra att det finns ventilation, för värmeelementet, som är hett som ett strykjärn, går inte att stänga av. Handtaget bara slirar runt på sin axel. Utanför fönstret utbreder sej taket till sommarverandan. Tittar man ut upptäcker man runda hål i snön på taket, för gästerna har upptäckt att här går det utmärkt att kyla grogg virket.
■   Korridoren som leder fram till rum 12 är belamrad med plywoodbackar innehållande porslin, travar av solkiga borddukar, en stege, en dammsugare och en svabb. Eftersom festvåningen ligger i samma plan, myllrar lokalerna av Lions- och Rotary vimplar från hela världen. Rum 12 kostar 38:50 natten.
    Nöjeslivet i Askersund synes trots allt vara koncentrerat till detta Stadshotell. Som ni minns av visan, hade Petter tagit ut ett par hundra på banken och köpt Frida en päls. Därav blev Frida så högfärdstokig att hon började ta avstånd från Petter. Hon skulle möjligen kunna tänka sej att sällskapa vidare med karln om hon fick dansa på stans stadshotell.
    Och Petter han fick ta och hyra en bil
    och till Askersund for dom av som en pil
    in på hotellet klev Frida med nosen i vädret
    men Petter han stod där med tummen i svångremmalädret
    Ja, Frida den släppte dom in utan prut
    men Petter ilen tog dom och kastade ut
    i pjäxor och skinnväst och utan rosett
    man kommer ej in uti i stans socitett.
    Visa av visan tog hustrun på sig den lilla svarta och jag själv den gamla blanka för att inte röna samma bittra öde som Petter. Nå, risken föreföll inte så stor.
    Den trevliga matsalen med sitt spontade trätak och sin pittoreskt svarvade pelare befolkades av gäster som inte var så där ansträngt eleganta. Och i matsalen mittemot, du Petter, där har man inrett en PUB, där man enligt reklamen får dansa till “Jokbox Jokke”. Vi kastade ett snabbt öga dit in och konstaterade, att storväst och pjäxor närmast verkade vara en förutsättning för att bli insläppt. Fast storvästarna kallas täckjackor nu för tiden.
■   Vi föredrog att äta vår måltid i matsalen tillsammans med socitetten. Men trots att det var onsdag svek socitetten. Tre herrar ur affärsvärlden hade redan kommit till kaffet, konjaken, de feta cigarrerna och den vansinnigt styrda näringspolitiken.
    Tre andra herrar kom samtidigt som vi. Dom hade ringt och beställt för sillbrickan var redan framme. Det var friska pojkar som började med historier på utvikningsnivå redan till förrätten. Sen kom det en grinig handelsresande som körde glasögona upp i pannan, räckte ut armen och höll matsedeln mellan knäna och frågade om lilla sillbrickan för 5:75 var bra. Det sa servitrisen att den var. Då sa handelsresanden, att det trodde han vad han ville om, och tog tre sandvikare.
    Kanske var denne snorkige herre identisk med den ingenjör Jens de la Platt som spann så stenhårt på Frida att Petter var tvungen att ge honom på nöten när han försökte följa Frida hem? Om vi rätt minns visan, så lyckades de la Platt ändå göra den stackars Frida i tjåken.
    På morron försökte vi få frukost på rummet, men dels var det ingen som svarade nere i telefonväxeln, dels är servering på rummen inte brukligt på det här hotellet. Man får gå ner i PUBEN för där har dom ställt fram smör och bröd, kokta ägg, en kaffepanna och lite koppar på ett bord så att gästerna får ta för sej om dom har lust. Från PUBEN vette en öppen dörr mot ett kök, som var belamrat med halvdruckna ölmuggar, en massa annan disk och diverse sopor. På golvet låg ihopknycklade cigarrettpaket. För att komma åt morronkaffet fick vi göra en kringgående rörelse kring en gumma som dammsög under frukostbordet. Det var en jäkla dammsugare att dåna. Just som vi högg toppen av ägget, kom det in en gubbe i oljig overall och gallskrek:
    — Blir dä nå damm i da?
    — Va? skrek gumman tillbaka.
    — Jag sa, blir dä nå damm i da? gallskrek gubben.
    Då stängde gumman av dånet och skrek:
    — Va säjer du?
    — Ja sa, blir dä nå damm i da?
    — Jo, sa gumman, men dä sprutar nästan ut lika mycke bakte som en suger in framte!
■   Tack, vi märkte det på osten. Sen vi hade blåst av det värsta dammet smakade den bra.