

nr
22 1963
■■■
Det är så lätt att få stämplar på sej i detta land. Av alla stämplar ska man
vara räddast för stämpeln att vara rolig. Låt er gärna stämplas som arg
(Herbert Söderström) eller som påträngande (Kas Sjöblom) eller som playboy
(Henning Sjöström) eller som varm (Ria Wägner) eller som romantiker (Bo
Setterlind) eller som uppkäftig (Moa Martinsson) eller som vamp (Git Gay).
Men akta er för stämpeln ROLIG. En som träffats av den och just nu är mycket
bitter för den sakens skull är den förträfflige Ulf Thorén i TV.
■ Herr
Thorén gör »Hänt i veckan», dvs., TV-veckans ofta enda roliga inslag, men
herr Thorén är i det civila en mycket ambitiös och seriös reporter knuten
till TV-aktuellt. Det här med »Hänt i veckan», är egentligen bara ett
extrajobb.
Men genom »Hänt i veckan» programmet har herr Thorén fått stämpeln ROLIG
på sej, och nu, säjer han, är han alldeles omöjlig som reporter. Ett färskt
exempel:
Aktuelltreportern Ulf Thorén rycker ut med fotograf, ljus- och
ljudkillar till Tekniska museet för att göra ett aktuellinslag om
utställningen Unga Uppfinnare. En bas vid museet, en ingenjör, möter honom
med kalla handen.
— Nähätack, det ska inte vara nåt pellejönseri i TV om det här inte!
— Förlåt, men vi skulle göra lite granna i Aktuellt om det här.
— Försök inte, jag har nog sett er i »Hänt i veckan», och vet vad det är
för slags intervjuer ni brukar göra.
— Men. . .
— Inga men, packa ihop bara.
— Ja, men jag försäkrar, att den här gången är det frågan om en helt
allvarlig intervju för Aktuellt.
— Det tror jag inte. Jag ska minsann ringa till radioledningen och
fråga.
■ Efter
ett par minuter var ingenjören tillbaka. Han hade ringt någon högre
befattningshavare på radion och frågat om det var sant att herr Thorén
skulle göra ett inslag i Aktuellt. Den högre befattningshavaren, som inte
följer den dagliga rutinen på Aktuellt, sade sanningsenligt, att
det hade han inte hört något om.
— Se där, sade ingenjören, vad var det jag sade. Radioledningen hade
aldrig hört talas om er intervju. Så det blir ingenting av!
Nå, det blev i alla fall en intervju, sedan Thorén lovat ingenjören att
denne personligen skulle få övervaka redigeringen av intervjun. Och
intervjun sändes i Aktuellt, fast i stympat skick. Ingenjören gillade inte
slutet på inslaget.
— Det är ju en ruskig situation, kommenterar herr Thorén,
■
Nåja, lugna sej, herr Thorén, det går över med tiden. Fast rolighetsstämpeln
sitter i. Fråga Sigge Fürst som för inte så värst länge sen råkade bläddra i
skådespelarregistret, när han var uppe i ett ärende på Europafilms kontor.
Sigge slog upp sej själv, och på kortet stod det:
»Fürst, Sigge, skådespelare. Längd: 1,93. Lämplig som polis», kortet var
skrivet 1936!
Hylands hörnas ihållande skämt om Hylands flint var på sin tid ganska
prövande inslag i ett i övrigt trevligt program. Skämtandet har inte varit
förgäves, hörde jag häromdan när jag var inne på en gummiverkstad och
balanserade hjulen på bilen. Det kom in en yngling i en VW med fyra blanka
däck och sa till verkmästarn:
— Du, nu e're dags att byta. De’ e’ Hyland runt om!
■
Vem döper öl åt landets bryggerier? Får öl heta vad som helst? Finns det
inget skönhetsråd eller något i den stilen som kan hjälpa
bryggeridirektörerna till rätta? Inte nog med att Stockholms hederliga
pilsner döptes till Fagott, nu har ölmakaren i Nässjö också släppt sej lös:
GOD SMAK TALAR FÖR NÄSSJÖL!
Tilläggas kan, att Nässjöbryggeriets lättöl heter
Finäss. Vad är
det för finess med det?
Lyssnar ni på Riksronden i radio om dagarna? Det ska man tydligen göra,
för ibland säjer dom så roliga saker. Som den där veckan när radion körde
med göken som pausfågel och hallåmannen i Riksronden sa: »Nu går jag och
dricker kaffe, och i programmet för övrigt blir det gök».
Än dröjer det väl några månader innan affärsmännen börjar hetsa upp
folket till julfirandet, men det rycker tydligen i en och annan. Är det t.
ex, nån som är spekulant på en lucia. så går det an att svara på den här
annonsen i tidningen Arbetet i Malmö:
»Dam som ny med ljus 125;— Tel:91 62 86»
Apropå TV. . . så var det en tänkare som sa i veckan, att ödets lotter
faller olika. En del längtar efter att nå toppen för att få en hacka medan
andra längtar efter en hacka för att kunna nå toppen. Vederbörande menade
att däri ligger den stora skillnaden mellan popsångare och alpinister.