nr 21  1964                                                                                
■■■ Hurra vad vi har råd med mycket! Fritidsutredningen berättar att vi just nu har 300.000 fritidshus i landet. Och antalet kommer att fördubblas innan 60-talets slut. Är inte det strålande? Jo, åtminstone för tomtjobbarna.
    Jag var ute i skärgårn och lyssnade på lite tomtpriser i veckan.
■  I norra skärgården köpte en gubbe en holme för 75.000 år 1940. I dag säljer han tomterna. För drygt 3.000 kvadratmeter sjötomt tar han 40.000 kr. Det är ett tjugotal tomter på ön.
■  I södra skärgårn var det en kille som köpte en sjötomt för 15.000 kr för tvår sen. Han betalade 20 procent av köpesumman kontant och resten skulle han amortera på tio år. Han har hittills betalt drygt 6.000 kronor för tomten. Nu tänker han sälja den. 30.000 vill han ha, fast man får bara kvitto på 18.000, »annars tar ju staten hela vinsten i realisationsvinstskatt».
    Det är strålande tider, härliga tider för jobbare i skärgårdstomter. Och så finns det dom som undrar varför staten vill göra en del områden i skärgården till nationalparker med rätt till tillträde för alla.
■  Hovnytt.
    — Förlåt, vem är damen med höger arm i band? frågade sossepampen på Kungens galamiddag för Baudouin och Fabiola.
    — Det är fru Heckscher.
    — Kunde inte hon ha stannat hemma? sa sossepampen. Det vet ju alla att högern är vrickad i år, men varför gå hit och visa det för alla människor?
■  Veckans tack går till Lillemor Thörne, Karin Sundqvist i Göteborg, Bibbi Flink i Gävle m. fl. vänliga brevskrivare. Jag skrev för nån vecka sen om dessa välsignade portugisiska sardinburkar som inte passar i våra vanligaste konservbrytare. Och nu skriver en förfärlig massa folk och påpekar, att bara man vänder på burken och öppnar den på undersidan, så går det vägen. Tack ska ni ha, men att öppna burkar på undersidan tycker jag är botten.
■  Apropå burkar som är botten, jag ska aldrig gnälla mer om SAS inknappade frikostighet med service. SE:s Edgar Antonson, som flög hem från Cypern med Air France, fick efter fem timmars flygning tre torra små sandvikare och en konservburk. Han öppnade burken och vad hitta han där? Jo, bara vanligt vatten! Flyg Air France, det är en fängslande upplevelse på vatten och bröd.
■  Mera resenytt. För en tid sin gav jag turisterna det lilla vänliga tipset att undvika Kuwait därest de var så funtade att de ville ha en pärla till maten, landet är nämligen gruvligt torrlagt. En resande kollega tillfogar nu:
    — Det är visserligen sant, men visst finns det sprit i landet. Svarta börsen är den viktigaste inkomstkällan för prinsarna i Kuwait, de importerar egenhändigt Ballantines whisky för 6 kr helflaskan och säljer den till törstigt folk för 400 kr flaskan!
Dessutom tillverkar Tuborg i Köpenhamn ett specialöl för Kuwait, ett alkoholfritt öl, dvs. en läsk med maltsmak.
    Jag får allt mindre lust att resa till Kuwait
■  Argt i Norge. Det har dragit ihop sej till misshälligheter mellan svenskt och norskt igen. Den här gången är det norrbaggarna i Hammerfest som är dödsförbannade på svenskarna, rapporterar tidningen Bar-Nytt.
    Varför?
    Jo svenskarna håller på att ta Biff a la Lindström från norrmännen! En restauratör i Kalmar har haft fräckheten påstå att första gången som denna rätt lagades i Norden, så skedde det i Kalmar. Den ryskfödde kaptenen Henrik Lindström hade lärt köksmästaren i Kalmar knepet.
    Ickelunda, säjer norrmännen. Biff a la Lindström lagades första gången ombord på Roald Amundsens »Gjöa» under en expedition till nordvästpassagen 1903—1906. Kocken Adolf Henrik Lindström, född i Hammerfest 1862, började få ont om mat och skrapade ihop en högst egenhändigt komponerad biff av de rester han hade till hands. Biff a la Lindström kallades rätten och Amundsen uppges ha tyckt att den var toppen.
■  Snurren. Står ni i begrepp att köpa aktersnurra så tänk er för innan ni köpet Konsums »Apache».
    — Utmärkt service får ni hos Transfer i Vällingby, säjer Konsum.
    Transfer sa när jag kom med snurran:
    — Nä, det är Agebe som sköter dom där motorerna nu. Det ligger på Luntmakargatan.
    Agebe sa:
    — Nä, det är en maskinfirma nånstans på Ringvägen som sköter servicen numera.
    På Ringvägen sa dom:
    — Vänd er till Årsta, det finns en firma där som åtar sej Konsums motorer.
    Firman i Årsta sa:
    — Nä, vi har slutat med Apache, det är Villigs Motorborrning i Mälarhöjden som fixar det. Dom har en verkstad i en tvättstuga.