Lugn, tullen, det är Pommac! 
   nr  47 1965
    Att smuggelsprit skulle vara det enda som den kände PR-mannen Torsten Adenby går i land med, är bara elakt förtal.
    Häromdan gick han i land från M/S Stureholm i Frihamnen med sex Pommac. En taxichaufför på kajen grinade glatt överraskad och slog upp bakdörren med en inbjudande gest.
    — Är'u från tullen? sporde Adenby. Kör du Pommac?
    Varför var nu denne herr Adenby ute i Frihamnen och gjorde reklam för denna läskedryck? Börjar Pommacen gå så darrigt i marknaden att tillverkarna måst kasta in Adenby i marknadsföringen?
    Tvärtom försäkrades det ombord i M/S Stureholm där pampar från både Pripps och Svenska Amerika Linjen övervakade hurusom fartyget lastade 200 ekfat med Pommacextrakt, vilket motsvarar 10 miljoner flaskor. Ekfaten ska till Houston i Texas och där blandar amerikanerna ut innehållet med vatten och kolsyra och slår det på flaskor. Sen man började sälja Pommac i Amerikat har Fructusfabriken i Bromma fått arbeta natt och dag. Det är den fabriken som gör extraktet. Fabriken ägs av Pripps, ett företag som snart äger det mesta som rinner. Pommac är på väg att bli en försäljningssensation i USA, hur underligt det än låter för oss som bara dricker Pommac när vi har bilen med oss.
    Konsumtionen av läskedrycker är 40 gånger större i USA än här hemma, fick man veta. När man via Dr Pepper Company i Texas skulle börja sälja Pommac på denna väldiga marknad, trevade man sej fram lite försiktigt i Dallas och Houston i Texas och kom snabbt upp i en försäljning som är dubbelt så stor som försäljningen på hemmaplan. Nu ska man just kasta sej över Los Angeles. Bara testförsäljningen i den stan är en historia på 12 miljoner pavor. Just nu är det 85 fabriker i 23 stater som blandar Pommac. Och vänta bara när Pommacen sprider sej från sydstaterna norrut! Chicago står på kartan över det närmaste årets fälttåg. Den amerikanska flottan har beställt flera miljoner Pommac på burk. Vidare försäkrades det att Pommacen visar sej vara mycket inspirerande för det som amerikanerna har för sej i Vietnam. På Filippinerna är succén redan klar.
    Kapten Evald Arnoldsson på M/S Stureholm går sin sista resa till USA i och med den här Pommaclasten. Han är 65 år och ska sen gå i land med pension. Han förefaller glad och harmonisk. Vem skulle inte vara det om man är 65 år och hade Pommac som sin enda last?
    Apropå detta märkliga land, Amerika alltså, så fick jag ett brev från Chicago, Illinois i veckan. Ut ramlade ett klipp ur kollegan Svenska Amerikanaren Tribunen, lokalblad för alla smålänningar som är miljonärer i USA. Det var en bild, som enligt texten skulle föreställa Sveriges stadsminister, men var en helt annan person. Jag sätter en tia på att det är Östen. Som jag sa till Sydney Times i Australien häromveckan: Det är viktigt att man håller ordning på arkivet. Jag minns hur vi hade det på gamla Social-Demokraten, sedermera MT. Gamle chefredaktören Richard Lindström, blev bjuden på lunch ute på stan efter jul och eftersom gumman skickat med honom skinksmörgås till jobbet så måste han nånstans göra av den. Han stoppade den på »Sk» som i skinksmörgås mellan mapparna i porträttarkivet för att ha den till hands. Men han var slarvig, Richard så han glömde mackan. Arkivchefen Börje Walter hittade den inte förrän till tjugondag Knut och då hade senapen inte bara trängt igenom Skoglund Gunnar, regissör och Skoglund J. Martin, riksdagsman (Doverstorparn) utan även Sköld Per-Edvin, försvarsministern, hade fått en klick.
    Jag berättade en historia om Karl-Birger Blomdahl häromdan, och si... genast var det en i läsekretsen som kom dragande med en till, inte ny, men i alla fall.
    Det var efter Aniara på Operan. Efter avslutat jobb satte sej Harry Martinson och Blomdahl på Operakällaren för att fira uppsättningen med en enkel lunch. Krogen var inte riktigt färdig, man höll på att arbeta i köksregionerna. När herrarna skulle ta supen, började en borrmaskin dåna i lokalerna. Martinson sänkte glaset, tittade på Blomdahl en lång stund och sa sen:
    — Jaså, du skriver nubbevisor också!