Skymfaren
  1985                                                         
“Ihe insult dictionary” är morfars lektyr just nu.
    Man blir aldrig för gammal för att lära.
    Han fann boken i favoritantikvariatet och såvitt jag begriper är det en amerikansk handledning i konsten att skymfa och förolämpa sina medmänniskor därhän att man får ett psykologiskt övertag över dem
    — För 5:50 har jag blivit medveten om en ny attityd i gamla dar, morrar morfar belåtet. Min generation äger bildning, livserfarenhet och den visdom som är summan därav, men ändå kommer vi till korta i dagens samhälle. Vi försöker dela med oss av vår sköna visdom till yngre generationer, men otack är den unga världens lön. Lägg av, gubbjävel, säger den. Härom kvällen när jag försökte dela mitt vetande om ( med en ung man, blev han så upprörd när det inte gällde Goethe Wilhelmsson som skriver låtar, att han sa: Kissa och gå och lägg dej, gamle man!
    — Vi äldre är för fina i kanten helt enkelt. Från USA, som är de starkes land, får vi denna bok lära, att det inte är bildning och visdom det hänger på. Brist på dylikt kan kompenseras med psykisk brutalitet. Att vara buse, hoppa opp och sätta sig på sin nästa och trycka honom platt i smutsen, det är det som gäller i ett tufft samhälle. Huga!
    Morfar har länge haft ett gott öga till en bill. beg. bilhandlare i kvarteret, han gillar inte mannens utseende ty han liknar Gromyko.
    — Goddag, vackra bilhandlare, vilken sorts snus är det ni använder, Rappes eller Röda Sigillet? Jaså, ni säger att ni inte nyttjar snus över huvud taget? På tal om överläppar, hur länge sen var det ni sålde er sista Volkswagen 1200? Varför sparkar ni på mig? Är jag då inte värd ett vänligt bemötande även om jag frågar efter en liten bil? Ja, jag ska försvinna, men först en fråga: Var har vi setts förut? Var det månne på älgjakten i Uddeholm i höstas? Jaså, inte det, ni kanske var den som kom undan? Har ni hängt av er hornen i garderoben? Aj.
    Folk är lättsårade nu för tiden, rapporterade morfar efter sin första praktikrunda i Vasastan med “The insult Dictionary” i nypan.
    — Utseendet är den ömma punkten, folk är känsliga på den punkten, menar han.
    — Goddag, vackra dammsugarförsäljare, det är till att ha näsa för affärer, ser jag... eller är det slangen? Nej, för all del, ni kommer som efterskickad. Barnen har just hällt ut en påse vetemjöl på köksgolvet. Sug ni bara, även dammsugaragenter behöver uppleva hur det känns att för en gångs skull ha rent mjöl i påsen. Nej, sug, sparka inte!
    — Goddag, vackra tavelmålare, detta var en intressant vernissage! Jag är tagen av det mesta, särskilt ödsligheten över beduinfortet i öknen där borta. Jasså, det är Nybroplan med Dramaten i fonden? Men Nilen då? Jaså, det ska föreställa Strandvägen. Då ska jag inte besvära.
    — Goddag, vackra lunchrumsförestånderska, varför tar ni 28:50 för bruna bönor med fläsk? Förr när det hette fläsk med bruna bönor, tog ni 4:75. Banna mej icke, jag försöker blott antyda att vi lever i ett föränderligt samhälle, som ren Erlander lovade.
    — Goddag, vackra Lapplisa... Jaså, ni är lottachef. Nå det kan göra detsamma, det var er djupa röst och edra vackra runda ögon som förhäxade mig. Jaså, ni säjer det, att ni har gasmask på er...
    Morfar fortsätter att terrorisera kvarteren som insultkonsult. Snart har han blivit sparkad av halva stan. Han går nämligen grundligt tillväga.
    — Man ska inte slarva ifrån sig det här, menar han. 
    Man ska skymfa långsamt.