Lek med mat
  1985                                        
    Mat skall vara en glädje, säger morfar och sörjer för detta på sitt eget lilla vis. Bakgrunden är att han som barn var van vid att stöpa bly i nyårsnatten för att få veta något om sin framtid.
    Han väcker uppseende på grillrestaurangerna, men mera därom senare. Nu var det stöpa bly.
    Familjen samlades vid tolvslaget kring en balja vatten i vilken familjemedlemmarna i tur och ordning hällde en matsked smält bly. När blyet stelnade under fräs och ånga, antog klumparna de mest besynnerliga former och med lite fantasi kunde man i konturerna utläsa sin framtid. Tog det stelnade blyet formen av en tupp, blev man hönsfarmare som vuxen. Morfars mor tyckte sig alltid se att blyet tog form av fru Fortuna och visste att det väntade en högvinst på penninglotteriet bakom knuten. Morfars far hade otur, hans bly formade sig alltid till en korkskruv, vilket den övriga familjen tog som intäkt för blystöpandets magiska förmåga att förutsäga sanningar.
    Denna gamla sedvänja har inspirerat morfar till hans bisarra syn på restaurangmaten.
    — Jag tar Nordamerika i dag, säjer han och menar entrecote.
    Alla entrecoter ser ut som USA på kartan.
    — Vi börjar i Kalifornien, hojtar morfar. Sist till Pennsylvania får betala notan!
    Denna lekfullhet står honom dyrt. Han går ut för hårt för att vinna och blir därför stoppmätt redan i Colorado medan vi andra tuggar i oss Nebraska, Iowa, Illinois, Indiana och Ohio. Fast vi måste tillstå, att även vi är lite dästa när vi segat oss över Appalacherna.
    — I dag går jag in för Värmland, säjer morfar och påstår att alla T-bonesteakar ser ut som detta landskap. Benet i mitten är Klarälven.
En bra tournedos ska se ut som Lilla Karlsö, en chateaubriand som Stora.
    En wienerschnitzel ska se ut som Österrike med den ihoprullade ansjovisen i Wien. Morfar blir besviken när han får schnitzlar som liknar Tjeckoslovakien med ansjovisen i Prag.
    Njure kallar han för Australien och den där staden på östra kanten heter Kidney.
    Med två Öland med mos avses två kokta korvar med mos.
    Ångermanland är ett stekt ägg.
    Dalsland är ett stekt ägg med bacon, men baconskivan ska vara knaperstekt så att den bågnar. Morfar kallar den då för akvedukten i Håverud.
    — Gotland! beställer morfar och menar att en välfylld glasstrut ser ut som denna ö. Överst ska det vara en syltklick som symboliserar Fårö och mitt i den ska ligga ett blåbär. Palme, konstaterar han.
    Visst ska mat vara till glädje och visst är alla sätt bra utom de tråkiga, men all mat är inte till glädje, den kan bli till bekymmer också. Så här i vårmiddagarnas säsong tycker familjen att karln har börjat svälla ut lite oroväckande.
    — Du ser ut som Sydamerika, säjer mormor. Svankryggig som Chile och med Brasilien som en hängmage ut i Atlanten.
    — Det är snart dags för ett par veckor på Tallmogården, påpekar jag.
    — Om du betalar, så åker jag, säjer morfar. För ska sanningen fram så har jag lite krångel med magen också.
    — Gastrit, är mormors diagnos.
    — Inte så, säjer morfar, det molar och värker.
    — Var då?
    — Här, säjer han, strax söder om Amazonfloden.
    — Du är för stor i maten, förmanar hans hustru.
    — Du anar inte hur rätt du har, suckar morfar. Söder om Amazonfloden ligger Mato Grosso.