Försök med fantasi...
  1985                                                                       
Den kreativa fantasin får mig att överleva, sa morfar när mormor ville ha honom kvar på ön.
    Det är höst, det är fjorton sekundmeter nordan och den grå fjärden kommer i upprepade anfallsvågor störtande mot båtar och bryggor. Barnbarnens badbollar har blåst långt upp i strandbuskaget, abborrsumpen har strandat på trekvart och håven står som en flygplatsstrut från en av gistgårdens stolpar. Det är uppbrottstid.
    — Här ute, menar mormor, har du alla utsikter till en harmonisk pensionärstillvaro nära naturen. I stan är det bara tristessen som väntar.
    — Först ska vi väl i alla fall gå på Skansen?
    Traditionen bjuder att familjen med barn och barnbarn gör det årliga Skansenbesöket första tisdagen i september.
    — Jo, Skansen förstås, men sen...
    — Sen, säjer morfar sammanbitet, sen får vi se vad fantasin kan göra!
    På Skansen envisades han med att prompt göra en sväng in på Tobaksmuseet i Gubbhyllan, för där kan man köpa sig ett paket Broadway Blend, ett cigarettmärke som halva Sverige rökte åren före andra världskriget. De kostade då 1 krona för ett tjugopaket och kallades för virginiacigaretter fast de var uppblandade med orientalisk tobak efter tidens smak.
    På onsdagen förvånade han sin omgivning med att först gå upp på vindskontoret och sen gå ut på stan i en sportmössa från 1938 och ett par spetsbyxor av ännu äldre datum. I denna mundering reste han ut till södra förorterna, beredde sig tillträde till ett därstädes beläget fryshus och tog tunnelbanan hem med gnistrande rimfrost i kläderna.
    — Herregud, sa en dam, är det vinter ute?
    — Nej, sa morfar, jag kommer direkt från slakthusfrysen. Jag har legat djupfryst sedan 1938. I dag tyckte jag det var lagom att stiga upp.
    — Bevare mig väl, sa damens man.
    — Det säjer jag också, sa morfar. Den där Chamberlaine kan inte vara klok. Hörde ni på radion igår hur han prasslade med ett papper och påstod att detta papper garanterade världen fred i vår tid.
    — Herregud, sa damen.
    — Fyrtiosex år sen, sa damens man.
    — Har jag sovit så länge? sa morfar. Då har jag kan ske missat något? Blev det kanske krig?
    — Ni måste vara galen, sa damen.
    — Spritt språngande, sa damens man.
    — Är det något bra på radion i kväll? undrade morfar. Det här nya med frågesport tycker jag är riktigt roligt. Man kan undra varifrån Gösta Knutsson knyckt den idén? Han kommer visst tillbaka på lördag. Då får man se om det är någon som kan bräcka Ejnar Haglund.
    — Dåre, sa damen.
    I det samma kom en polis ombord och damens man tecknade åt polisen att någonting inte var som det skulle. Han pekade först på morfar, sedan på sitt eget huvud och lät pekfingret rotera till tecken på att här satt det en som rymt från hispan och borde tas om hand.
    — Hur var det här då? sa polisen för det har man lärt poliser att de ska säja.
    — Han säjer att han legat i frysen sen 1938, fnyste damen.
    — Var har konstapeln sin sabel? undrade morfar. Det står uttryckligen i reglementet att poliser i tjänst skola bära sabel.
    — Vi kanske ska göra sällskap av tåget vid nästa hållplats, sa konstapeln.
    — Skulle passa bra, sa morfar, för det är dags för en rök. Får jag bjuda på en Broadway, nyss upptinade?
    Då blundade damen och tog sig för pannan i det hon lutade sig mot väggen, för morfar lät ett paket Broadway Blend från 1938 cirkulera bland de närmast sittande.
    — Man måste ha fantasi, sa morfar på kvällen. Man har inte roligare än man gör sig...