En tegelsten på båtmässan 2008...
av Lasse Holmberg
Med vindens hjälp så kom vi snabbt innanför svängdörrarna och hundratrettio spänn fattigare på årets båtmässa, Allt För Sjön.
Jag hade fått med mig en kvartett av gubbar från Råholmen. Både Lundin, ja majorn, Rynhagen samt Nyllet Nylund och senare flöt även Sjöblom på Västudden upp. Dom var som förväntansfulla fullblod. Rynhagen köpte ju förra året en hammock till sin Ruth istället för båt, så han skulle bara kolla in nya dynor med båtanknytning, gärna med rep omkring, hade Rutan sagt innan Rutger for iväg. Nylund hade funderingar på en båt.
― Helvete vad de blåste, sa Nyllet och huttrade innanför svängdörren till Åke Hellmans dragspelstoner. Snacka om seglarväder!
― Om du menar en vind att segla i, så okay för mig, sa jag, men knappast klimatet! Två plusgrader i blåst, är ju inget jag längtar efter att få segla i precis.
― På hemvägen skulle vi behöva ett par tegelstenar att hålla i för att inte blåsa bort, hängde Rutger på.
― Jaha, är det plattläns på hemvägen, undrade Lundin, slickade på fingret och höll upp det i luften. Sån här blåst brukar Skäldervikar’n kalla för tegelstensväder!
― Det var ju de jag sa, muttrade Rutger igen. Var har dom kuddar och dynor, tro?
Väl inne i den stora Alfa hallen, fann Nyllet så sin ögonsten och såg till att få en visning av båten från för till akter. Rutger och jag stod utanför och väntade på Lundin och Sjöblom.
Nyllet kom så åter från båten, en Nord West 370 med lite vindande ögon.
― Grabbar, sa han! Grabbar, vilken plastbalja! Här fanns det både tvätt- och diskmaskin, plattskärms TV och satellitövervakat larm, eller om de var kaffebryggare. Tycker ni jag ska slå till, undrade han?
― Visst sa vi, be att få den inslagen! Vad kostar baljan?
― De vet jag inte, de glömde jag fråga, hickade Nyllet. Vänta så ska jag kolla.
Nu kom Sjöblom och Lundin, ja majorn, också upp midskepps på babordssidan. Lundin såklart, fortfarande med fingret i vädret.
― Du kan ta ner fingret nu, sa Rutger.
Nyllet kom tillbaka, nu med ännu mer vindande ögon.
― Nio mille, sa han. . . sex mille om du köper den här på mässan, ett så kallat mässpris.
― Som hittat, sa Lundin. Ta den på avbetalning vet ja!
Vi släntrade vidare och Lundin började ivrigt leta efter något i fickorna. Fan, block och penna. . . muttrade han.
― Vi är på en båtmässa, block och talja heter det sa jag, för att underlätta hans letande om det nu var det han menade. Lundin, vår officer i reserven tittade bara sådär uttryckslöst igen. Det är ju trots allt lite egenartat om man går omkring med block och talja i sina fickor, då behöver man ingen tegelsten i blåsten.
― Jag måste kolla att de stämmer sa han så, när ett anteckningsblock och en pennstump såg dagens ljus ur fickornas gömmen. De ska finnas över tusen båtar på årets båtmässa. Man måste kolla så att statistiken stämmer.
― Har du tänkt pricka av dom, undrade Sjöblom?
― Ja, det finns en massa statistik år från år på mässan, förklarade jag. Jag har exempelvis en del siffror som är tre år gamla, men är ganska intressanta i alla fall. De är en djupgående besöksanalys.
Vi hade nu närmat oss Charlie hallen, där de övervägande är kringprylar som hör till den marina verksamheten. Här finns alla tillbehör som man inte visste fanns och som man bara måste ha, enligt mässmånglarna.
― Man har tillfrågat 510 stycken mässbesökare över 15 år, och några intressanta uppgifter är. . .
68% av besökarna är över 45 år
82% är båtägare
58% äger en motorbåt
51% är ägare av en segelbåt
52% hade en årsinkomst över 350.000:―
93% gav helhetsintrycket av mässan, godkänd, bra eller mycket bra
6% svarade, ”vet ej”!
32% tyckte det blåste för mycket när de var ute och seglade.
― ”Vet ej”, sa Lundin eller majorn och såg så där fullständigt fåraktig ut för tredje gången denna dag, så som man lärt sig han är mästare på. Dom kanske skulle dra in utskänkningstillståndet, så skulle möjligen även de där sex procenten också klara av att bedöma helhetsintrycket av båtmässan.
― Okay, dags att länsa förpiken, vända upp, hissa en genua och lägga kursen på Råholmen igen om vi inte blåser bort förstås, sa Rutger?
― Blåser bort! Grabbar, räddningen är närmare än ni tror. Jag ska bara i så fall göra ett nödvändigt inköp när vi ändå är i C-hallen, vi syns vid utgången sa jag och försvann mot ett ökänt bageri som alltid finns på båtmässan varje vår.
― Släpandes på fem Utölimpor, en till var och en, var vi nu garanterade att inte blåsa bort på hemvägen.
― Av tyngden att döma, skulle jag tro att de var en tegelsten, men jag ser på påsen att de är en Utölimpa, sa Lundin. Ett mycket gott alternativ!
― Kast loss!
